Ofrivilliga Spasmer

Psykopaten i Statsapparaten.


Det finns många aktörer i samhället
, individer som organisationer, som av olika anledningar anser att ojämna maktförhållanden är icke-önskvärda. Vissa ser stora företag som det största hotet mot friheten och andra ser den stora staten som det. En del skiter i totalt vilken form auktoriteten tar utan det är auktoritet i sig som ses som skadlig medan andra är besatta av förträffligheten med dessa hierarkiska arrangemang.

Det intressanta med statsapparaten är att den tillåter olika aktörer, för enkelhetens skull kan vi säga politiska partier (men det kan även vara tjänstemän eller icke-statliga organisationer), att agera på en del intressanta sätt. Det som gör staten, och det system som kommer med den, inneboende sjukt är att den faktiskt rätt oförskämt är emot auktoritet. Med en "smärre" invändning: om makten utövas av densamma är det däremot sällan ett problem.
Politiska partier kan vara emot statens eller företagens makt och se detta som ett problem som bör åtgärdas. Så länge man inte själv direkt eller indirekt utövar denna makt. I vilket fall den ses som legitim. Vårt politiska system plockar ofta fram det sämsta i människor.

Psykopatologin är klassisk psykopatisk: arbiträrt maktutövande och opportunism, bedräglighet, egocentrism, problem med intimitet och om relationer ens existerar så är det främst för att exploatera eller dominera; genom att tjäna sina egna intressen. När detta inte går blir staten och den organisation som för stunden sitter på den större delen av makten djupt kränkt. Likt gamla testamentets gud är det en rätt svartsjuk, misstänksam och narcissistisk organism vi har med att göra.

Ofta är statsapparatens handlingar snarast småaktiga, då är det inte jättesvårt att bortse från dessa enskilda handlingar som något relativt patetiskt. Man kan stå ut med de små felen. Om man lägger ihop summan av beteendet som sådant så uppträder en sjukdomsbild. Jag tror inte på att rasera detta system eller att enbart behandla symtomen. De som har mirakelkurer hör man ofta och psykopaten som sådan har inget emot att ge uttryck för detta om det upplevs att kuren i fråga tjänar den själv. Däremot tror jag att man, i den behandling som förskrivs, måste vara medveten om att sjukdomsbilden inte sällan är paradoxal.

Staten har en förmåga att ge bort makt och absorbera makt. Ibland tillåter partier staten att gå ned ett par kilo till förmån för andra aktörer; detta tros i det långa loppen gynna samhället och staten som sådan. Andra partier söker att låta aktörer absorbera makt på grund av liknande motiv. Kort sagt, alla aktörer är inte identiska men alla söker att påverka makten på något sätt och staten är den huvudsakliga arenan för detta. Även om staten bestämmer sig för att "lämna bort" makt till icke-statliga aktörer.

Den är parasiten som klarar av de flesta klimat och alltid hänger kvar, den är återfallsförbrytaren som lyckas ändra spelets regler för att passa sina egna behov och den är den som erbjuder frihet genom att försätta en i beroendeställningar av olika slag. Men lakoniskt kan man konstatera att det också är vad vi har att arbeta med.
Detta bör inte förhindra oss att ifrågasätta legitimiteten i dess handlande. Sjukdomsbilden är en förklaring men det kan aldrig vara en anledning eller ett självändamål. Sin paradoxala karaktär trogen har psykopaten en tendens att luta saker åt ett sådant håll att självändamålen tenderar att få förtur.

Lika motsägelsefull är uppgiften att försöka bygga upp en alternativt system. För låt oss vara ärliga: om den går som en anka, låter som en anka och kvackar som en anka så är det antagligen en anka det handlar om även om vissa insisterar på att det inte är en anka. Ändå känns det i min mening rätt uppenbart att man i slutändan måste göra sig av med ankan. En bra början tror jag är att inse att även en ankas kvackande ekar likt alla andra läten.

Frågan är vad man vill tillåta vibrera mest? Det handlar om vilka maktförhållanden som är mest rättvisa och vilka konfigurationer som är mest legitima. Men det handlar även om vart vi anser auktoriteten bör ligga och hur vi bör nedmontera strukturer som upplevs som illegitima utan att låta psykopaten, tillika ankan, att få sina vilja igenom.