Ofrivilliga Spasmer

Medelklassattribut: en redogörelse för medelklassnormen.


Det är lätt att framstå som frasradikal när man påtalar medelklassen ur ett kritiskt perspektiv. Ibland finns det nog all anledning att vara kritisk mot kritiken då en kan ana att det bottnar i någon typ av vanemässigt beteende. Något man att tagit upp på vägen och som blivit en stapel i ens sociala utbud. Missförstå mig inte, det är inte fel, men detta skiljer sig något från när man knådar ett och samma problem under en längre tid. Det ena tillvägagångssättet är överlagt medan det andra inte är det.

När jag skriver så kommer båda dessa delar fram, det vanemässiga och det mer överlagda. Däremot vill jag tro att det mesta som jag låter publicera i bred mening syftar på att kritisera det man kan benämna medelklassattribut. Här följer en redogörelse för detta och därefter ett par avslutande kommentarer om dess relevans sett till det jag skriver.

Så var menas med 'medelsklassattribut'?
Om en ser till något jag tenderar lägga tyngd vid i skrift, samhällsdebatten, så kan man urskilja ett antal aspekter av det hela. Medelklassattribut i form av språkanvändning; mer specifikt exklusivt språk som förutsätter att man har förkunskaper inom ämnet som avhandlas. Attribut i form av underförstådda social regler. Samt tillgång till fysiska och icke-fysiska resurser.
Språkligt kan röra begrepp som är otillgängliga för grupper som man kan se som tillhöra arbetarklassen och underklassen. Inte sällan rör det sig om begrepp lånade från samhällsvetenskapen: intersektionalitet, hegemoni, den andre, postkolonialism, etcetera.

Ibland rör det sig dock om jargong som man i egenskap av informerad person och "lagom sofistikerad" bör känna till. Till exempel att mer allmänna begrepp som "schysst snubbe" eller "god ton" kan ha en särskild betydelse i blogginlägg och på twitter. Även begreppet "Sverigevänlig" får en viss betydelse uttalat av Sverigedemokrater, medan det får en syrligare innebörd när SD-motståndare yttrar det. Ett specialord som är någorlunda exklusivt för representanter för redan nämnda parti är det äldre ordet "hjon" som då uttalas nedsättande.

Sociala regler eller normer.
Ett annat drag som en kan identifiera som ett medelklassattribut hör delvis ihop med språkbruket. Det rör de sociala normer och regler som man förväntar sig att förhålla sig till. I synnerhet i mer offentliga sammanhang är detta särskilt viktigt då det hänger ihop med vad man kan tala om och inte. Givetvis kan alla yttra precis vad de vill i vilket sammanhang de vill, men hur detta bemöts varierar mellan sammanhang och samhällsgrupper.

Ett praktiskt exempel som står till hands är när någon som inte är insatt i jargongen ställer en "dum fråga" som regelmässigt sett hamnar "utanför" de inom gruppen accepterade sätten att uttrycka sig. Från detta följer ofta någon form av osynliggörande, förlöjligande och i vissa fall regelrätt demoniserande. Ofta flyter bara den dumma frågan förbi och de som är invigda i gruppen fortsätter tala om mer intressanta saker. Andra gånger upplevs även de mest genuina frågor som rena provokationer för att det inte överensstämmer med de sociala reglerna och en kan då bli bemött därefter. Fortsatt samtal blir då omöjliggjort på grund av ens, till sammanhanget sett, relativa okunskap och på grund av hur man uppfattas socialt.

Smartphones och kultur - fysiska och icke-fysiska resurser.
Det sista kännetecknet jag väljer att ta upp här handlar om resurser som inte sällan är förbehållna över- och medelklassen. Det kan röra sig om fysiska prylar som smartphones, datorer, spelkonsoler, stadig internetuppkoppling och annat som gör att man lättare kan få tillgång till den kultur som ofta utgör grundunderlaget för språkanvändningen och de sociala normerna. Det kan även röra sig om saker som inte direkt är "fysiska" men som ändå existerar att vår värld. Den redan nämnda kulturen är en sådan resurs. Även om man har tillgång till det rent materiella så är det inte säkert en person med arbetarklassbakgrund ser på en film på samma sätt som en person med medelklassbakgrund. Detta har med den kultur och de normer man är van med att göra. En person som är med på vad språket betyder i ett givet sammanhang problematiserar ofta det man tittat på annorlunda än en person som inte är med på vad språket betyder. Att problematisera är i sig är det viktigt. Det kan dock fungera som ett socialt hinder för personer som inte är införstådda med vad det språk och de begrepp som används syftar på.

Den analys (ännu ett begrepp som används på ett särskilt sätt i samhällsdebatten) som man kommer fram till under problematiseringen utgör ofta det underlag man talar om socialt under eller efter filmen. Oavsett om man kollat på samma film eller inte så ser människor med medelklasserfarenheter på filmer genom ett filter som en äldre person som jobbat i fabriken hela sitt liv nödvändigtvis inte gör. Det handlar då alltså om beteenden som rotar sig i ens bakgrund. Om icke-fysiska ogripbara resurser som man kunnat samla på sig för att omgivningen tillåtit detta. Det kan röra sig om saker och ting som en stadig familjesituation, tillgång till vuxna medan man är ung, lek fri från de begränsningar som en ostadig ekonomi kan medföra, till exempel frånvaro av stimulerande underhållning eller att tvingas att axla "vuxenansvar" innan man faktiskt är vuxen. Högre upp i åldrarna kan det handla om att omgivningen ger en studiero, fritid oförhindrad av sjukdom och utmattning eller ett meningsfullt socialt liv för den ålder man är i.

Tre delar som hör ihop.
Dessa tre delar: språk, sociala regler och tillgång till resurser flyter ihop med varandra. Om man lever i en omgivning som ger en tillgång till resurser så är sannolikheten stor att man även får språket och förståelsen av de sociala reglerna på köpet. Samma sak kan sägas om personer som fått leva i en situation där de kunnat växa socialt på ett sunt sätt. Även om man inte är världens bästa talare eller om man inte har koll på en massa speciella ord så tenderar en person som passar in i gänget få tillgång till de resurser som behövs för att förstå ord och begrepp. Det kan handla om att kunskapsnivån i gruppen är hög och att frågor sällan står kvar obesvarade eller att personerna i en grupp med medelklassbakgrund har tillgång till de materiella resurser som behövs för att få tillgång till den normerande kulturen. Kultur som mer eller mindre direkt "lär ut" de sociala regler som den ofta normsättande medelklassen tar för givet.

Återkoppling och avslutande ord. 
För att knyta an till det jag skrev i början: "...det mesta som jag låter publicera [...] syftar på att kritisera det man kan benämna medelklassattribut". I texter sedan ett par år tillbaka har jag bland annat kritiserat besattheten av att använda komplicerade begrepp när man talar om jämställdhet och bristen av öppenhet mot språk och sociala normer som är arbetarklasspräglade i samhällsdebatten.

Jag hoppas dock att jag inte ger sken av att jag sitter på "en särskild kunskap" rörande det som nu tagits upp. De observationer jag gjort gör nog fler än jag. Däremot känner jag mig manad till att påpeka att mitt syfte med att skriva bland annat bottnat i just kritiken av de nämnda attributen. Det har ofta, men inte alltid, varit ett genomgående tema. Ibland har mina försök att följa detta tema fallit kort; det kan handla om rent slarv, användning av snäva referenser och svårigheter att i skrift vända mig mot potentiella läsare med arbetarklassbakgrund istället för personer med de karaktärsdrag jag kritiserat.

Med risk för att låta uppblåst förutsägbar vill jag understryka att det jag skrivit de senaste åren, skavanker åsido, är saker jag fortfarande står bakom. Om jag skall uppfattas som genuin måste jag ta ansvar för mina texter. Känslan av att saker aldrig riktigt blir så bra som de skulle kunna vara är dock alltid kvarstående. Antagligen är det därför viljan att skriva finns kvar; för lära sig att formulera sig bättre och i framtiden göra sig bättre förstådd.

Givetvis spelar en viss skrivarglädje, en barnslig upptagenhet vid mitt eget sinne och en naiv tanke om att göra någon typ av skillnad också in. Alla som har en passion bör nog kunna relatera till det sistnämnda.