Ofrivilliga Spasmer

Den Ljusa Sidans Mörka Sida

A little man sits on the head of a strong man, controlling him with reigns. By j494n.

Inledning

Någon gång 2010 fick jag syn på en rubrik som tilltalade mig. Såhär i efterhand kan jag inte säga med säkerhet vilka ord det handlade om, men ett par minnesfragment verkar ha kilat sig fast och retat någon trött synaps. Med lite efterforskning vågar jag relativt överlagt gissa på att orden var “Ehrenreich synar positivt helvete”.

Artikeln rubriken hörde samman med handlade om en, då relativt nysläppt, bok med titeln Bright-sided. I Sverige fick boken den taniga titeln Gilla Läget och om Tomas Ledin var spököversättare lär jag aldrig få veta. Den mer beskrivande undertiteln väger däremot upp något: Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande.

Barbara Ehrenreich är en politiskt engagerad författare som skrivit på feministiska, vetenskapligt skepticistiska och socialistiska teman. Det avhandlade ämnet är som undertiteln tyder på okritiskt positivt tänkande och exemplen lånas först och främst från författarens boplats Förenta Staterna. Att kalla exemplen exotiska skulle dock vara en överdrift. Förmodligen så kan orden appliceras på vilken västerländsk stat som helst.
  Tropen om att vi egentligen bara har oss själva att skylla för orätter är, trots vad eventuella stereotyper säger, rätt djupt inbäddad i den globala kapitalismens alla kolonier och här är inte Sverige något undantag.

Kommers & pseudovetenskap

Det är ett nästintill nyreligiöst tankesätt som porträtteras. Du måste ha en positiv attityd, ett leende och vänliga ögon. Var alltid beredd att nyttja ett par byggcontainrar med kognitiv dissonans och du inser att din arbetslöshet, sjukdom och andra eventuella missöden, egentligen är gåvor. Nya möjligheter i en värld där solen alltid lyser. Kan du tänka dig något och verkligen tro på det så slår alla dina önskningar in. Misslyckas du har du däremot endast dig själv att skylla.
  Cancer och klasskillnader är komplicerande omständigheter som bara kan ses undanflykter om de problematiseras under införlivandet av denna positiva ideologi.

Ehrenreichs egna ingångspunkt i denna värld är hennes cancer vilket, om författaren var en annan person, skulle kunna ha fallit tillbaka i samma typ av upplyftande berättelse som hon kommer att kritisera. Fallgropen avvärjs istället genom att beskriva det positiva tänkandets förhållande med pseudovetenskap, tvång och kommersialism.
  Ett i texten återkommande exempel är mediefenomenet The Secret vilket är ett rörigt hopplock av new age-idéer i den så kallade självhjälpsgenren. Tvivelaktiga recept för personlig lycka saxas ihop med vetenskapliga termer från fysiken. Något som blir kritiserat i boken och på andra håll. Mer än självhjälp är The Secret en produkt och dess kommersiella prägel gör det till ett bra typfall på samlevnaden mellan pengar och okritisk optimism.
  Mellan rosa band-kulturer och magiskt tänkande så har jag svårt att egentligen se på det som beskrivs som något annat konsumtionssamhällets svar på maoistisk självkritik.

Ingående avhandlas även det positiva tänkandes historiska bakgrund med avstamp i den, i sammanhanget rätt otippade, stränga Kalvinistiska teologin. Kalvinismens besatthet av självkritik och arbetet är däremot den röda tråden som binder ihop dagens motivationscoacher med äldre tiders religiösa dogmer.
  Steget till att koppla detta till en marknadsfundamentalism där arbetssökande blir påtvingade peppande coacher är inte så långt som en på rak arm skulle kunna tro. En grym och alltid vakande gud blir utbytt mot en strikt självövervakning där negativa tankar måste sållas bort till varje pris. En tankekontroll fast med självbetjäning.

Kopplingen Till Arbetet & Medelklassen

Det positiva tänkandets relation till arbetet är också något som Roland Paulsen beskriver i sin bok om Arbetsförmedlingen: Vi Bara Lyder. Även om ämnet inte är detsamma syns de okritiskt optimistiska tendenserna bland annat hos intervjuade chefer, förmedlare och jobbcoacher. Det syns även i agerandet hos den kompletterande aktören I Love Work samt de “workshops” de erbjuder: “Att våga tro på dig själv” och “Att bygga det personliga varumärket”. Något som låter som att det är direkt lyft ur Ehrenreichs bok.

Ehrenreich utpekar dessutom tjänstemannamedelklassen som den huvudsakliga publiken för självhjälpsböcker. Att de människor som den okritiska optimismen marknadsförs till först och främst är den, relativt sett, välmående västerländska medelklassen är också en uppfattning jag får. [1]
  Det positiva tänkandet tror jag därigenom blivit ett normerat och generellt förhållningssätt som också riktas mot människor som är i behov av mer direkt hjälp istället för att endast rikta sig till medelklassen. För att åter relatera till Paulsen så syns detta i de råd arbetssökande får av tjänstemännen inom Arbetsförmedlingen. Ehrenreich hänvisar istället till den före detta medelklassen som under kriser, och genom ekonomisk omstruktureringar av bolag, blivit sparkade av ledarskiktet.

I Nöd & Utan Lön

Denna tvungna optimism är visserligen ingen lag, men sättet vi antas ska acceptera den som metod för att avhjälpa sjukdom, fattigdom och arbetslöshet begränsar oss för att andra lösningar och förklaringar bortprioriteras. Politisk och facklig organisering skulle kunna förbättra livs- och arbetsvillkoren, medan sjukdom skulle kunna delförklaras genom den stress låg inkomst orsakar. [2][3]
  Det positiva tänkandet skulle kunna ses som del av en rådande samhällsordning där tänkandet syftar på att bevara ordningen i motsats till att förändra den. [4]

Att formulera en kritik mot exempelvis arbetsförmedlingen och jobbcoacherna blir då svårare för att det enklare kan viftas bort som ett uttryck av en “dålig attityd”, “brist på optimism” eller till och med “lathet”. Framförallt om kritiken råkar komma från en arbetslös människa.
  I fråga om sjukdom så kan förståelig pessimism inför en sjukdoms förlopp, i författarens fall cancer, vändas till något som direkt påverkar oddsen för tillfrisknande negativt. Sjukdom behöver inte nödvändigtvis beskrivas som en del i en samhällsordning. Hur vi ser på och hur vi förväntas att bemöta sjukdomen kan dock det.

Om att individualisera

Det som händer när man ger de egna tankarna en sådan helt avgörande betydelse är att man individualiserar något som egentligen är en del av större krafter. Visst påverkas individer av själva arbetslösheten, men arbetslöshet är ju en del av ett större samhälle där enskilda inte kan avvärja denna bara genom att “ändra attityd”.
  Sjukdom å andra sidan är en del av biologiska omständigheter. Ibland finns det faktorer som kan förbättra eller försämra risken för insjuknande, men i slutändan står utfallet av sjukdomsförloppet ofta utanför individens direkta grepp.

Motsatsen till att förskriva positivt tänkande som lösning är att adressera de omständigheter som orsakar problemen. I fallet arbetslöshet kan det röra skillnader i arbetskraftsutbud och arbetskraftsefterfrågan eller brister i arbetsmarknadens institutioner. [5][6] Gällande sjukdom så spelar ju arvsanlag och ogynnsamma miljömässiga omständigheter som ekonomisk utsatthet större roll än den drabbades attityd.

Kort sagt, inga glada tankar gör dig immun mot sjukdom eller arbetslöshet och att hävda motsatsen är cyniskt.

Avslutande ord

Den vikt det positiva tänkandets språkrör lägger på folk som drabbas av dåliga saker är orimligt stor. En målande tankefigur som Ehrenreich kommer tillbaka till för att beskriva detta är att det leder till skuldsättande av offer. [7] Det är svårt att säga emot författaren på denna punkt.

För ironiskt nog verkar positivt tänkande just fungera bäst för människor som redan har det relativt bra. Därigenom tenderar okritisk optimism gynna sedan tidigare privilegierade parter och inte de missgynnade.
  Dessutom så bortser hela tankesättet från att sund pessimism i någon mån är realism. Att vara kritisk och kunna diskriminera mellan saker är något som hjälper människor att vara mer selektiva och rationella. Detta “negativa tänkande” är en förutsättning för allt från medicinska undersökningar till journalistisk.

Slutligen så är det ju också så att någonting faktiskt är ren skit ibland. Visst kan man använda förskönande omskrivningar och se glaset som halvfullt eller något. Det ärligaste, och enklaste, är dock att kalla situationen för vad den då är och ingenting annat: skit. Varken mer eller mindre. Varken bättre eller sämre. Bara ren skit.

Referenser:

  1. Offentligt lättillgängliga studier över medelklassens förhållande med självhjälps- och new age-litteratur är rätt knapphändiga. Härefter en lista länkar till artiklar som pekar på att det finns en koppling mellan fenomenen: 1, 2, 3, 4, 5, 6.
  2. Stringhini, S., Carmeli C., Jokela, M., Avendaño, M., etcetera. (2017) Socioeconomic status and the 25 × 25 risk factors as determinants of premature mortality: a multicohort study and meta-analysis of 1·7 million men and women. Lättläst artikel av Sveriges Radio.
  3. Socialstyrelsen. (2011). Ojämna Villkor För Hälsa och Vård, Sociala skillnader i hälsa och vård — ofta större än de regionala, s.9, samt Utvalda grupper, Sammanfattande slutsatser ss.98-139.
  4. Nationella sekretariatet för genusforskning. (2016). Kunskap Om Genus:Ordlista:Hegemoni.
  5. Arbetets Marknad. När utbudet är större än efterfrågan.
  6. Eklund, Klas. (2014). Olika orsaker till arbetslöshet, Vår Ekonomi, s.106.
  7. Ehrenreich, B. (2009). Bright Sided: How Positive Thinking Undermines America [video].